• Det finns inga små texter

    Hur skriver man en berättelse?

    Bit för bit.

    En av mina favoritillustratörer är Jake Parker (mannen bakom Inktober). Parker pratar ofta om vikten av att avsluta saker, att fullfölja projekt, om hur det är mycket viktigare att göra färdigt saker och gå vidare än att fila på dem tills de är perfekta. "Finished Not Perfect". Det här har jag verkligen försökt ta fasta på under senare tid.

    Färdigt inte perfekt

    Förra året hade jag en mängd påbörjade projekt som inte riktigt kom någon vart. Antingen fastnade de på idéstadiet eller så kom nåt emellan under tiden och jag lyckades inte komma tillbaks in i det igen. Jag fick heller aldrig in någon bra rutin eller fokus för att fullfölja något.

    Ett av de mål jag satte upp för mig själv det här året var att ha ett större fokus på skrivande, och kanske mer specifikt skrivande på svenska. Just det var väl även en av anledningarna till att jag i år byggde om den här sajten och valde att ha den på svenska.

    För en eller två veckor sedan funderade jag över det här med att färdigställa saker. För det första: vad innebär det att färdigställa ett projekt? För egen del tänker jag att det handlar om att skapa en produkt som är komplett och som skulle gå att lägga i någon form av portfolio eller "ryggsäck" där jag kan säga att "Här! Här har ni ett axplock av vad jag har skapat." Det ska även uppnå någon nivå av kvalitet så att jag kan känna att det uppfyller tillräckliga krav för att visas för andra.

    Det här betyder att jag hela tiden vill arbeta med projekt som jag kommer att slutföra och som i slutändan kommer gå att lägga i min "ryggsäck". Så jag funderade ut en liten plan för vad jag tror är det bästa och mest effektiva sättet att låta mig göra just det.

    Jag vill inte börja för stort, eftersom sannolikheten att det bara rinner ut i sanden då tenderar att va ganska hög. Istället bör jag börja litet och öka. Om jag dessutom tillåter mig själv att arbeta med små projekt i flera iterationer för att sedan trappa upp det lite i taget, steg för steg, så att jag samtidigt vänjer mig att skriva och fullfölja skrivarprojekten så kommer jag få mycket övning, producera många projekt, och öka sannolikheten att komma framåt. Börjar jag litet slipper jag samtidigt bli nedtyngd av vad som kan tyckas ett omöjligt stort uppdrag, och jag kan arbeta in rutiner och vanan att skriva varje dag och fortfarande känna att det är kul.

    Så, här är min plan:

    Jag börjar så litet jag kunde tänka mig, nämligen med mininoveller på 20 ord. Dessa skriver jag fem stycken. Därefter går jag vidare till 100 ord och skriver fem av dem, sen 200, 400, 1000 och 2000. Alltid 5 noveller på varje nivå. Därefter är det kanske dags att utvärdera om min plan fungerade bra och om jag ska fortsätta eller om jag ska tänka om. Men så här ser i varje fall planen ut just nu.

    Igår skrev jag klart den sista av mina 20-ordsnoveller, och idag började jag på 100-ordsnovellerna. Så nu är det bara att köra på!

    Uppladdat i Skrivande

    • Skrivande
    • Planering
    • JakeParker
    • FåSakerGjorda
  • Digitalisering eller analogisering

    Några steg ifrån att krocka in i mig kikar han upp från mobilen och svänger av.

    Ibland funderar jag på om det är därför som de byggnader som byggs idag ser ut som intetsägande boxar; för att folk i allmänhet ändå inte ser sig omkring. För att människor i så stor utsträckning bor kvar i sina mobiler var de än är, i en låtsasvärld som stimulerar hjärnan att tycka att man faktiskt uträttat något när man oftast egentligen inte gjort ett skit.

    Min mobil är en ständig följeslagare och ett fantastiskt verktyg och hjälpmedel. Men den är också ett svart hål av dödtid och ett ständigt "krav" som påminner mig att hålla mig sammankopplad med hela världen.

    Visst händer det allt för ofta att jag finner mig själv bläddrandes bort minut efter minut i flödet i någon social media-app, utan att egentligen veta varför. Och det är kolossalt lätt att hamna där. Hjärnan tycker om enkla utvägar - sånt som är säkert och tryggt, med låg risk för misslyckanden och smärta.

    Hjärnan är lurig.

    För samtidigt vet jag ju att det finns massor av saker jag hellre skulle vilja göra. Men de kräver förstås ett visst mått ansträngning. Och den där lilla boxen med världens alla nyheter, videos - ja, allt! - finns ju alltid där precis bredvid mig.

    Men i takt med att världen blir mer och mer digital tycks det mig som om att fler och fler märkt att det inte är helt positivt att byta ut de analoga verktygen. Analog fotografering har fått ett stort uppsving på senare tid, vilket jag kan tänka mig beror på att människor insett att digital och analog fotografering helt enkelt är olika verktyg och att ett av dem inte ersätter det andra. Bullet Journals har blivit ett fenomen där man planerar och antecknar analogt i en anteckningsbok istället för digitalt. Så att trots att all världens kom-ihåg-listor och kalendrar kan nås via en smartphone så väljer alltså fler och fler att gå tillbaks till att ha en vanlig bok med sidor av papper.

    Den fysiska kopplingen, att hantera något verkligt, är något som saknas i den digitala världen. Det har länge pratats om att e-boken skulle slå ut vanliga pappersböcker men så har inte skett, och jag tror inte det kommer ske i varje fall inom min livstid. Jag tror att människor alltid kommer ha ett behov av fysiska ting som man kan se, hålla i och känna doften av.

    Men det handlar förstås också om hastigheten och om "bruset". I den digitala världen går allt enormt fort, och vi bombarderas av information, reklam, och meddelanden av alla slag från alla möjliga håll, och allting händer nu, nu, nu. Kopplar man bort sig från surret ett tag så lugnar saker och ting ner sig lite och det går faktiskt att få göra en sak i taget. Så kallad multitasking är ju för övrigt ett kolossalt dåligt sätt att få saker gjorda.

    Jag skulle kunna leva utan mobilen. Det är klart jag skulle.

    Men utan papper och penna… Det vete sjutton.


    Bra saker:

    Morgonljus. Små byggprojekt. Min Nikon F3. Rosa blommor mot gulgröna blad. Tjocka akvarellpapper. Gula kläder. Bäcksvart bläck som knappt ljusnar alls när det torkat. När saker "bara funkar". "Avengers: Endgame".

    Saker jag irriterar mig på för tillfället:

    • Folk som går fyra personer i bredd och tar upp hela trottoaren när det finns massa andra människor som vill gå förbi. Nej, jag kommer inte gå ut i cykelvägen, jag kommer gå igenom er.
    • Folk som cyklar mot riktningen på enkelriktad väg.

    Dagens YouTube-tips:

    Aaron Draplin Takes On a Logo Design Challenge

    Sketchbook Painting Outdoors - My Process

    Lyssnar på:

    First Aid Kit - Fireworks

    Uppladdat i Övrigt

    • Braindump
    • Mobiler
    • Tankar
    • Blandat
    • Funderingar
    • GubbarMig
    • Svammel
  • Påsk

    Svetten lackar och ytterkläderna har blivit för tjocka. Eller kanske är det jag som är det? Hur som helst har någon sorts värme nått våra nordliga breddgrader, träden exploderar i knopp, och skrikande måsar har gjort sin entré för året. Ganska snart lär de börja kasta sig ner från hustak och lyktstolpar för att, under våldsamt skrikande, mota bort de farliga stadsborna från lurviga mås-tussar.

    Det är april 2019, och det är Påsk.

    Färgglad fågel

    Påsktider har tett sig lite olika genom åren. Som liten var påsken godisets högtid, och jag vill minnas att det blev hyfsat stora mängder av den varan. Det gällde att hinna gå till många hus med påskbrev så man kunde samla på sig mycket godis. Så på morgonen var kassen full av brev som senare byttes ut mot sötsaker.

    Påsken var även raketerna och smällarnas högtid. Det var då man verkligen brakade loss fyrverkerierna - inte vid nyår. Vid en påsk i 90-talets Värmland låg snön i drivor längs vägarna, och vi sprängde hål i den med påsksmällare (tigerskott vill jag minnas att det var). Jag inser i skrivande stund att de enda tändare jag nånsin ägt var de jag hade som liten för att smälla bomber. Kanske var det hela inte de klokaste av upptåg, men kul var det.

    Vid påskhelgen för tio år sedan var jag inlagd på akuten med en slang instucken i buken efter att min blindtarm spruckit. Jag minns att Angel Cabrera vann Us Masters då, och jag såg sammandraget på nyheterna från sjukhussängen. Om ni kan undvika att få blindtarmsinflammation, gör det. Det gör ont. Förbannat ont.

    För sex år sedan traskade jag omkring med kameran på Bjärehalvön och åt påskbuffé på Örenäs slott. För fyra år sedan spenderade jag en solig men kylig påsk i Skåne och i Danmark, på Frederiksborg Slott med sin långa trädgård, och med lunch på Hovdala slottsrestaurang.

    Under årets påskhelg är jag kvar i staden med tjock-slottet, och gör jag mitt bästa för att undvika godis. Jag lär väl inte lyckas helt, men det går bättre än det brukar. Och det är ju ändå rätt så bra. Och det finns ju ganska mycket produkter med "låtsas-socker" som man kan lyxa till det med om man så vill. Huruvida det är bättre eller sämre låter jag vara osagt, men det verkar i varje fall funka okej för min egen del.

    Jag gillar fortfarande påsken, kanske faktiskt lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Men istället för att se påsken som en godis-högtid är det här mer av den tiden då färgerna exploderar i tokiga kombinationer, när naturen bryter fram ur sin dvala, och man får en liten paus att stanna upp, grubbla, tänka till och planera.

    För fem år sedan i april skrev jag en dikt på engelska - om jag inte minns helt fel satt jag då på en buss mellan Karlstad och Örebro - om de sovande tistlarna som svajar längs vägar och åar. Jag tror den får avsluta det här inlägget.

    Glad påsk på er, allihopa!

    Motorway Thistle

    Beige is the thistle
    that cracks to the whistle
    of green winds and motorway fumes.
    The spiked and ungainly,
    unnoticed though mainly
    just sleeping till summer resumes.


    Dagens YouTube-tips:

    The Importance of Color in Photography - Lauren Tepfer Phototalks

    How To Be Creative: How an Artist Turns Pro

    Lyssnar på:

    Elton John - Songs From the West Coast

    Uppladdat i Övrigt

    • Påsk
    • Minnen
    • Poesi
    • Tips
  • Ny sajt, ny blogg

    För de som varit inne på den här sajten tidigare så ser ni att det är ganska mycket som ändrats. I själva verket så har allting ändrats; jag har bytt verktyg som sajten hanteras av, designat om allting, gjort nytt innehåll - ja, det mest är väl egentligen ändrat.

    Sen är det ju det här med språket.

    Som synes har jag gått över från det mer internationella nätspråket engelskan, till ett lite mer lokalt språk, svenskan. En av de mål/planer jag satt upp för det här året är att fokusera mer på skrivande på svenska än på engelska. Jag kan ha en tendens att fladdra lite väl mycket mellan olika saker/ämnen/tankar/uppgifter/planer ibland, så då kändes det som en rätt så bra idé att begränsa sig lite. Begränsningar är dessutom - generellt - ett bra sätt att öka på kreativiteten.

    Så svenska får det bli. För stunden.

    Här börjar lite programmeringssnack. Skippa den här biten om det känns ointressant.

    Min gamla sajt byggde jag från grunden. Jag utvecklade mitt eget CMS utifrån mina egna krav. Jag lärde mig väldigt mycket under tiden, och jag lyckades bra med att få till ett verktyg som gjorde det lätt att uppdatera bloggen och som var blixtsnabb att surfa in på, utan att den hade en massa onödiga krusiduller. Med tiden kom det dock ett antal nya funktioner jag skulle vilja ha på sajten (kategorier och taggar på blogginlägg till exempel), och jag upptäckte att tiden jag skulle få lägga på vidareutveckling av mitt CMS var liksom inte värt det. Jag ville ju faktiskt inte sitta och knacka ihop funktioner till ett CMS på min fritid. Jag ville att de funktionerna redan skulle va på plats när jag behövde dem så att jag kunde fokusera på det jag vill syssla med. Därför var det dags att se sig om efter ett färdigt CMS.

    Jag visste redan att WordPress var på tok för klumpigt för min del. Det är på många sätt ett antikt och onödigt stort system som är en pina att göra kodändringar i. Jag ville ha ett litet CMS, som bara innehöll de mest viktiga funktionerna, men med möjlighet att lägga till fler. Det var även viktigt att CMS'et hade bra struktur och byggt med både utvecklare, designer och administratör i åtanke. I mitt fall är ju jag alla tre.

    Mitt val föll på October CMS. Det har de funktioner jag behöver utan att fylla ut med massa onödigt. Det har en logisk struktur, det är relativt enkelt att göra designändringar, det är användarvänligt, och det är lätt att sätta upp. Att man dessutom kan göra de flesta ändringar till koden direkt i själva CMS'et tyckte jag var riktigt smidigt.

    Slut på programmeringssnacket.

    I och med den här nya sajten börjar ju även bloggen om från ruta noll. Det här blir det första blogginlägget och inläggen från min gamla blogg har fått resa till den stora blogghimlen.

    Ungefär så.

    Vi får väl se vad det blir av detta.

    Uppladdat i Sajten

    • Sajtuppdatering
    • October
    • CMS

Kategorier