• Digitalisering eller analogisering

    Några steg ifrån att krocka in i mig kikar han upp från mobilen och svänger av.

    Ibland funderar jag på om det är därför som de byggnader som byggs idag ser ut som intetsägande boxar; för att folk i allmänhet ändå inte ser sig omkring. För att människor i så stor utsträckning bor kvar i sina mobiler var de än är, i en låtsasvärld som stimulerar hjärnan att tycka att man faktiskt uträttat något när man oftast egentligen inte gjort ett skit.

    Min mobil är en ständig följeslagare och ett fantastiskt verktyg och hjälpmedel. Men den är också ett svart hål av dödtid och ett ständigt "krav" som påminner mig att hålla mig sammankopplad med hela världen.

    Visst händer det allt för ofta att jag finner mig själv bläddrandes bort minut efter minut i flödet i någon social media-app, utan att egentligen veta varför. Och det är kolossalt lätt att hamna där. Hjärnan tycker om enkla utvägar - sånt som är säkert och tryggt, med låg risk för misslyckanden och smärta.

    Hjärnan är lurig.

    För samtidigt vet jag ju att det finns massor av saker jag hellre skulle vilja göra. Men de kräver förstås ett visst mått ansträngning. Och den där lilla boxen med världens alla nyheter, videos - ja, allt! - finns ju alltid där precis bredvid mig.

    Men i takt med att världen blir mer och mer digital tycks det mig som om att fler och fler märkt att det inte är helt positivt att byta ut de analoga verktygen. Analog fotografering har fått ett stort uppsving på senare tid, vilket jag kan tänka mig beror på att människor insett att digital och analog fotografering helt enkelt är olika verktyg och att ett av dem inte ersätter det andra. Bullet Journals har blivit ett fenomen där man planerar och antecknar analogt i en anteckningsbok istället för digitalt. Så att trots att all världens kom-ihåg-listor och kalendrar kan nås via en smartphone så väljer alltså fler och fler att gå tillbaks till att ha en vanlig bok med sidor av papper.

    Den fysiska kopplingen, att hantera något verkligt, är något som saknas i den digitala världen. Det har länge pratats om att e-boken skulle slå ut vanliga pappersböcker men så har inte skett, och jag tror inte det kommer ske i varje fall inom min livstid. Jag tror att människor alltid kommer ha ett behov av fysiska ting som man kan se, hålla i och känna doften av.

    Men det handlar förstås också om hastigheten och om "bruset". I den digitala världen går allt enormt fort, och vi bombarderas av information, reklam, och meddelanden av alla slag från alla möjliga håll, och allting händer nu, nu, nu. Kopplar man bort sig från surret ett tag så lugnar saker och ting ner sig lite och det går faktiskt att få göra en sak i taget. Så kallad multitasking är ju för övrigt ett kolossalt dåligt sätt att få saker gjorda.

    Jag skulle kunna leva utan mobilen. Det är klart jag skulle.

    Men utan papper och penna… Det vete sjutton.


    Bra saker:

    Morgonljus. Små byggprojekt. Min Nikon F3. Rosa blommor mot gulgröna blad. Tjocka akvarellpapper. Gula kläder. Bäcksvart bläck som knappt ljusnar alls när det torkat. När saker "bara funkar". "Avengers: Endgame".

    Saker jag irriterar mig på för tillfället:

    • Folk som går fyra personer i bredd och tar upp hela trottoaren när det finns massa andra människor som vill gå förbi. Nej, jag kommer inte gå ut i cykelvägen, jag kommer gå igenom er.
    • Folk som cyklar mot riktningen på enkelriktad väg.

    Dagens YouTube-tips:

    Aaron Draplin Takes On a Logo Design Challenge

    Sketchbook Painting Outdoors - My Process

    Lyssnar på:

    First Aid Kit - Fireworks

    Uppladdat i Övrigt

    • Braindump
    • Mobiler
    • Tankar
    • Blandat
    • Funderingar
    • GubbarMig
    • Svammel
  • Påsk

    Svetten lackar och ytterkläderna har blivit för tjocka. Eller kanske är det jag som är det? Hur som helst har någon sorts värme nått våra nordliga breddgrader, träden exploderar i knopp, och skrikande måsar har gjort sin entré för året. Ganska snart lär de börja kasta sig ner från hustak och lyktstolpar för att, under våldsamt skrikande, mota bort de farliga stadsborna från lurviga mås-tussar.

    Det är april 2019, och det är Påsk.

    Färgglad fågel

    Påsktider har tett sig lite olika genom åren. Som liten var påsken godisets högtid, och jag vill minnas att det blev hyfsat stora mängder av den varan. Det gällde att hinna gå till många hus med påskbrev så man kunde samla på sig mycket godis. Så på morgonen var kassen full av brev som senare byttes ut mot sötsaker.

    Påsken var även raketerna och smällarnas högtid. Det var då man verkligen brakade loss fyrverkerierna - inte vid nyår. Vid en påsk i 90-talets Värmland låg snön i drivor längs vägarna, och vi sprängde hål i den med påsksmällare (tigerskott vill jag minnas att det var). Jag inser i skrivande stund att de enda tändare jag nånsin ägt var de jag hade som liten för att smälla bomber. Kanske var det hela inte de klokaste av upptåg, men kul var det.

    Vid påskhelgen för tio år sedan var jag inlagd på akuten med en slang instucken i buken efter att min blindtarm spruckit. Jag minns att Angel Cabrera vann Us Masters då, och jag såg sammandraget på nyheterna från sjukhussängen. Om ni kan undvika att få blindtarmsinflammation, gör det. Det gör ont. Förbannat ont.

    För sex år sedan traskade jag omkring med kameran på Bjärehalvön och åt påskbuffé på Örenäs slott. För fyra år sedan spenderade jag en solig men kylig påsk i Skåne och i Danmark, på Frederiksborg Slott med sin långa trädgård, och med lunch på Hovdala slottsrestaurang.

    Under årets påskhelg är jag kvar i staden med tjock-slottet, och gör jag mitt bästa för att undvika godis. Jag lär väl inte lyckas helt, men det går bättre än det brukar. Och det är ju ändå rätt så bra. Och det finns ju ganska mycket produkter med "låtsas-socker" som man kan lyxa till det med om man så vill. Huruvida det är bättre eller sämre låter jag vara osagt, men det verkar i varje fall funka okej för min egen del.

    Jag gillar fortfarande påsken, kanske faktiskt lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Men istället för att se påsken som en godis-högtid är det här mer av den tiden då färgerna exploderar i tokiga kombinationer, när naturen bryter fram ur sin dvala, och man får en liten paus att stanna upp, grubbla, tänka till och planera.

    För fem år sedan i april skrev jag en dikt på engelska - om jag inte minns helt fel satt jag då på en buss mellan Karlstad och Örebro - om de sovande tistlarna som svajar längs vägar och åar. Jag tror den får avsluta det här inlägget.

    Glad påsk på er, allihopa!

    Motorway Thistle

    Beige is the thistle
    that cracks to the whistle
    of green winds and motorway fumes.
    The spiked and ungainly,
    unnoticed though mainly
    just sleeping till summer resumes.


    Dagens YouTube-tips:

    The Importance of Color in Photography - Lauren Tepfer Phototalks

    How To Be Creative: How an Artist Turns Pro

    Lyssnar på:

    Elton John - Songs From the West Coast

    Uppladdat i Övrigt

    • Påsk
    • Minnen
    • Poesi
    • Tips

Kategorier