Påsk

Svetten lackar och ytterkläderna har blivit för tjocka. Eller kanske är det jag som är det? Hur som helst har någon sorts värme nått våra nordliga breddgrader, träden exploderar i knopp, och skrikande måsar har gjort sin entré för året. Ganska snart lär de börja kasta sig ner från hustak och lyktstolpar för att, under våldsamt skrikande, mota bort de farliga stadsborna från lurviga mås-tussar.

Det är april 2019, och det är Påsk.

Färgglad fågel

Påsktider har tett sig lite olika genom åren. Som liten var påsken godisets högtid, och jag vill minnas att det blev hyfsat stora mängder av den varan. Det gällde att hinna gå till många hus med påskbrev så man kunde samla på sig mycket godis. Så på morgonen var kassen full av brev som senare byttes ut mot sötsaker.

Påsken var även raketerna och smällarnas högtid. Det var då man verkligen brakade loss fyrverkerierna - inte vid nyår. Vid en påsk i 90-talets Värmland låg snön i drivor längs vägarna, och vi sprängde hål i den med påsksmällare (tigerskott vill jag minnas att det var). Jag inser i skrivande stund att de enda tändare jag nånsin ägt var de jag hade som liten för att smälla bomber. Kanske var det hela inte de klokaste av upptåg, men kul var det.

Vid påskhelgen för tio år sedan var jag inlagd på akuten med en slang instucken i buken efter att min blindtarm spruckit. Jag minns att Angel Cabrera vann Us Masters då, och jag såg sammandraget på nyheterna från sjukhussängen. Om ni kan undvika att få blindtarmsinflammation, gör det. Det gör ont. Förbannat ont.

För sex år sedan traskade jag omkring med kameran på Bjärehalvön och åt påskbuffé på Örenäs slott. För fyra år sedan spenderade jag en solig men kylig påsk i Skåne och i Danmark, på Frederiksborg Slott med sin långa trädgård, och med lunch på Hovdala slottsrestaurang.

Under årets påskhelg är jag kvar i staden med tjock-slottet, och gör jag mitt bästa för att undvika godis. Jag lär väl inte lyckas helt, men det går bättre än det brukar. Och det är ju ändå rätt så bra. Och det finns ju ganska mycket produkter med "låtsas-socker" som man kan lyxa till det med om man så vill. Huruvida det är bättre eller sämre låter jag vara osagt, men det verkar i varje fall funka okej för min egen del.

Jag gillar fortfarande påsken, kanske faktiskt lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Men istället för att se påsken som en godis-högtid är det här mer av den tiden då färgerna exploderar i tokiga kombinationer, när naturen bryter fram ur sin dvala, och man får en liten paus att stanna upp, grubbla, tänka till och planera.

För fem år sedan i april skrev jag en dikt på engelska - om jag inte minns helt fel satt jag då på en buss mellan Karlstad och Örebro - om de sovande tistlarna som svajar längs vägar och åar. Jag tror den får avsluta det här inlägget.

Glad påsk på er, allihopa!

Motorway Thistle

Beige is the thistle
that cracks to the whistle
of green winds and motorway fumes.
The spiked and ungainly,
unnoticed though mainly
just sleeping till summer resumes.


Dagens YouTube-tips:

The Importance of Color in Photography - Lauren Tepfer Phototalks

How To Be Creative: How an Artist Turns Pro

Lyssnar på:

Elton John - Songs From the West Coast

Uppladdat i Övrigt

  • Påsk
  • Minnen
  • Poesi
  • Tips